Guide om tveksamma tidskrifter och konferenser

Mer om tveksamma tidskrifter

De tveksamma tidskrifterna rider på vågen av öppen tillgång, de utnyttjar modellen för publicering, men enbart i syfte att tjäna pengar. Här är det alltså viktigt att förstå att öppen tillgång och tveksamma tidskrifter är två olika saker, men att det ena är en förutsättning för det andra. 

Traditionella låsta tidskrifter finansieras genom prenumerationer. Öppet tillgängliga tidskrifter finns att läsa utan att någon prenumerationskostnad behöver betalas. Finansieringsmodellen byggs istället på att det kostar att publicera sig i tidskrifter med öppen tillgång. Författarna betalar en article processing charge (APC) som varierar från några hundra euro till många tusen. Medelvärdet för att publicera en vetenskaplig artikel med öppen tillgång låg i Europa på €1957 år 2023. Det här är alltså inget konstigt, utan det är så publiceringsmodellen för öppen tillgång är uppbyggd. Det tveksamma tidskrifter gör är att ta betalt utan att faktiskt leverera den granskning/redigering/indexering de utlovat. Dessutom tar tveksamma tidskrifter vanligtvis mindre betalt än de riktiga förlagen, vilket gör att man som forskare kan lockas att välja dem på grund av det lägre priset. 

Hur uppstår tveksamma tidskrifter?

Det finns inget som hindrar en privatperson eller ett oseriöst företag att starta vad som verkar vara en vetenskaplig tidskrift. Man kan lätt skaffa ISSN-nummer och göra en webbsida. Tveksamma tidskrifter utnyttjar det faktum att många inom akademin är under press att publicera och samtidigt har begränsad budget. Tveksamma tidskrifter gör det ofta både lättare och billigare att få en artikel publicerad. Men då syftet är att tjäna pengar istället för att skapa en högkvalitativ tidskrift blir resultatet att artiklar publiceras helt eller delvis utan referentgranskning eller redigering. 

Förutom nystartade tveksamma tidskrifter finns det också fenomen som kapning. Med det menas att oseriösa aktörer antingen tar över tidskrifter som varit väl ansedda, eller skapar en webbsida där de utger sig för att vara en existerande tidskrift. Ett exempel på detta är tidskriften Jökull, som blivit kapad av en imitation som använder samma titel och ISSN-nummer. Man kan fortfarande hitta Jökulls "onda tvilling" online, och den tidskriften kommer upp som första sökresultat i Google. Läs mer om kapningar i artikeln Hijacked journals: what they are and how to avoid them från januari 2019.

Ett välkänt exempel på ett garanterat tveksamt förlag

OMICS som är ett förlag som länge anklagats för att vara ett tveksamt förlag dömdes i mars 2019 för falsk marknadsföring och oetiskt förfarande. OMICS publicerar ca 700 tidskrifter i olika vetenskapliga fält, och har enligt domen använt falsk marknadsföring för att lova rigorös referentgranskning och redaktörstjänster. Istället har tidskrifterna i många fall godkänt artiklar för publicering efter väldigt kort tid och utan någon seriös feedback till författarna. I det underlag av 69 000 manuskript som lades fram för domaren kunde OMICS bara bevisa att hälften av dem genomgått någon som helst granskning.

En annan indikation på vilseledande marknadsföring är att OMICS påstått sig haft hög "impact factor" på sina tidskrifter, men då använt ett helt eget inofficiellt system för att mäta den impact factor de beskrev. Vidare har somliga av OMICS tidskrifter felaktigt angett att de finns indexerade i PubMed och Medline.

OMICS har också anordnat vetenskapliga konferenser. Dessa är också högt tveksamma. Ett stickprov på 100 konferenser visade att bara 40 % av alla som stod som organisatörer och deltagare faktiskt var medvetna om det. Övriga 60 % hade aldrig gått med på att organisera eller delta i konferenserna. 

Läs mer om domen hos Science Magazine (som bistod med en del av bevisningen) och RetractionWatch som skrev om den i april 2019.